Alfred
Otto-Friedrich-Universität, Bamberg
Mathnawi Zeilen 21–30
Alfred /
- Created on 2018-06-11 18:25:30
- Modified on 2018-06-13 12:03:47
- Translated by Nicholson (Englisch); Rosen (Deutsch)
- Aligned by Alfred
فارسی
English
Deutsch
21 کوزۀ چشم حريصان پر نشد
تا صدف قانع نشد پر دُر نشد
22 هر کرا جامه ز عشقی چاک شد
او ز حرص و جملۀ عيبی پاک شد
23 شاد باش ای عشقِ خوش سودای ما
ای طبيت جملۀ علتهای ما
24 ای دوای نخوت و ناموسِ ما
ای تو افلاطون و جالينوس ما
25 جسم خاک از عشق بر افلاک شد
کوه در رقص آمد و چالاک شد
26 عشق جان طور آمد عاشقا
طور مست و خَرَّ موسی صاعقا
27 با لب دمسازِ خود گر جفتمی
همچو نی من گفتنیها گفتمی
28 هرک او از هم زبانی شد جدا
بی زبان شد گرچه دارد صد نوا
29 چونک گل رفت و گلستان در گذشت
نشنوی زآن پس ز بلبل سر گذشت
30 جمله معشوقست و عاشق پردۀ
زنده معشوقست و عاشق مردۀ
تا صدف قانع نشد پر دُر نشد
22 هر کرا جامه ز عشقی چاک شد
او ز حرص و جملۀ عيبی پاک شد
23 شاد باش ای عشقِ خوش سودای ما
ای طبيت جملۀ علتهای ما
24 ای دوای نخوت و ناموسِ ما
ای تو افلاطون و جالينوس ما
25 جسم خاک از عشق بر افلاک شد
کوه در رقص آمد و چالاک شد
26 عشق جان طور آمد عاشقا
طور مست و خَرَّ موسی صاعقا
27 با لب دمسازِ خود گر جفتمی
همچو نی من گفتنیها گفتمی
28 هرک او از هم زبانی شد جدا
بی زبان شد گرچه دارد صد نوا
29 چونک گل رفت و گلستان در گذشت
نشنوی زآن پس ز بلبل سر گذشت
30 جمله معشوقست و عاشق پردۀ
زنده معشوقست و عاشق مردۀ
21 The pitcher , the eye of the covetous , never becomes full :
the oyster-shell is not filled with pearls until it is contented .
22 He ( alone ) whose garment is rented by a ( mighty ) love
is purged of covetousness and all defect .
23 Hail , O Love that bringest us good gain –
thou that art the physician of all our ills ,
24 The remedy of our pride and vainglory ,
our Plato and our Galen !
25 Through Love the earthly body soared to the skies :
the mountain began to dance and became nimble .
26 Love inspired Mount Sinai , O lover ,
( so that ) Sinai ( was made ) drunken and Moses fell in a swoon .
27 Were I joined to the lip of one in accord with me ,
I too , like the reed , would tell all that may be told ;
28 ( But ) whoever is parted from one who speaks his language
becomes dumb , though he have a hundred songs .
29 When the rose is gone and the garden faded ,
thou wilt hear no more the nightingale’s story .
30 The Beloved is all and the lover ( but ) a veil ;
the Beloved is living and the lover a dead thing .
the oyster-shell is not filled with pearls until it is contented .
22 He ( alone ) whose garment is rented by a ( mighty ) love
is purged of covetousness and all defect .
23 Hail , O Love that bringest us good gain –
thou that art the physician of all our ills ,
24 The remedy of our pride and vainglory ,
our Plato and our Galen !
25 Through Love the earthly body soared to the skies :
the mountain began to dance and became nimble .
26 Love inspired Mount Sinai , O lover ,
( so that ) Sinai ( was made ) drunken and Moses fell in a swoon .
27 Were I joined to the lip of one in accord with me ,
I too , like the reed , would tell all that may be told ;
28 ( But ) whoever is parted from one who speaks his language
becomes dumb , though he have a hundred songs .
29 When the rose is gone and the garden faded ,
thou wilt hear no more the nightingale’s story .
30 The Beloved is all and the lover ( but ) a veil ;
the Beloved is living and the lover a dead thing .
21 Voll wird des Geiz’gen Aug’ nie ; doch verleiht
Der Muschel Perlen die Genügsamkeit .
22 Wem immer Liebe riß das Kleid entzwei ,
Der ist von Geiz und aller Schande frei .
23 O Liebe , du mein süßes Weh , Heil dir ,
Meiner Gebresten Balsam , für und für !
24 Du heilst von Scham und Hochmut mein Gemüte ,
O du der alten Weisen schönste Blüte !
25 Den Leib von Staub ließ Lieb‘ gen Himmel schweben ,
Der Berg zerbarst , den Liebe macht erbeben ;
26 O Freund , Horeb ist worden liebestrunken ,
Und Moses ist ohnmächtig hingesunken !
27 Wär‘ mir der , den ich liebe , Mund an Mund
Vereint , o manches wollt‘ ich tun auch kund .
28 Doch stumm ist selbst , wer hundert Weisen kennt ,
Ist er von dem , der ihn versteht , getrennt .
29 Wenn Lenz entflohn , wenn hin die Zeit der Rosen ,
Hörst du nicht mehr die Nachtigallen kosen .
30 Zwei Wesen Lieb‘ zu einem Ding verwebt ,
Tot ist , was liebt , nur das Geliebte lebt .
Der Muschel Perlen die Genügsamkeit .
22 Wem immer Liebe riß das Kleid entzwei ,
Der ist von Geiz und aller Schande frei .
23 O Liebe , du mein süßes Weh , Heil dir ,
Meiner Gebresten Balsam , für und für !
24 Du heilst von Scham und Hochmut mein Gemüte ,
O du der alten Weisen schönste Blüte !
25 Den Leib von Staub ließ Lieb‘ gen Himmel schweben ,
Der Berg zerbarst , den Liebe macht erbeben ;
26 O Freund , Horeb ist worden liebestrunken ,
Und Moses ist ohnmächtig hingesunken !
27 Wär‘ mir der , den ich liebe , Mund an Mund
Vereint , o manches wollt‘ ich tun auch kund .
28 Doch stumm ist selbst , wer hundert Weisen kennt ,
Ist er von dem , der ihn versteht , getrennt .
29 Wenn Lenz entflohn , wenn hin die Zeit der Rosen ,
Hörst du nicht mehr die Nachtigallen kosen .
30 Zwei Wesen Lieb‘ zu einem Ding verwebt ,
Tot ist , was liebt , nur das Geliebte lebt .
Mathnawi, Vorrede, Zeilen 21–30
Alfred /
- Created on 2018-07-26 08:50:55
- Modified on 2018-07-26 22:36:21
- Translated by R. Nicholson (E); G. Rosen (D)
- Aligned by Alfred
فارسی
English
Deutsch
21 کوزۀ چشم حريصان پر نشد
تا صدف قانع نشد پر دُر نشد
22 هر کرا جامه ز عشقی چاک شد
او ز حرص و جملۀ عيبی پاک شد
23 شاد باش ای عشقِ خوش سودای ما
ای طبيب جملۀ علتهای ما
24 ای دوای نخوت و ناموسِ ما
ای تو افلاطون و جالينوس ما
25 جسم خاک از عشق بر افلاک شد
کوه در رقص آمد و چالاک شد
26 عشق جان طور آمد عاشقا
طور مست و خَرَّ موسی صاعقا
27 با لب دمسازِ خود گر جفتمی
همچو نی من گفتنیها گفتمی
28 هرک او از هم زبانی شد جدا
بی زبان شد گرچه دارد صد نوا
29 چونک گل رفت و گلستان در گذشت
نشنوی زآن پس ز بلبل سر گذشت
30 جمله معشوقست و عاشق پردۀ
زنده معشوقست و عاشق مردۀ
تا صدف قانع نشد پر دُر نشد
22 هر کرا جامه ز عشقی چاک شد
او ز حرص و جملۀ عيبی پاک شد
23 شاد باش ای عشقِ خوش سودای ما
ای طبيب جملۀ علتهای ما
24 ای دوای نخوت و ناموسِ ما
ای تو افلاطون و جالينوس ما
25 جسم خاک از عشق بر افلاک شد
کوه در رقص آمد و چالاک شد
26 عشق جان طور آمد عاشقا
طور مست و خَرَّ موسی صاعقا
27 با لب دمسازِ خود گر جفتمی
همچو نی من گفتنیها گفتمی
28 هرک او از هم زبانی شد جدا
بی زبان شد گرچه دارد صد نوا
29 چونک گل رفت و گلستان در گذشت
نشنوی زآن پس ز بلبل سر گذشت
30 جمله معشوقست و عاشق پردۀ
زنده معشوقست و عاشق مردۀ
21 The pitcher , the eye of the covetous , never becomes full :
the oyster-shell is not filled with pearls until it is contented .
22 He ( alone ) whose garment is rented by a ( mighty ) love
is purged of covetousness and all defect .
23 Hail , O Love that bringest us good gain –
thou that art the physician of all our ills ,
24 The remedy of our pride and vainglory ,
our Plato and our Galen !
25 Through Love the earthly body soared to the skies :
the mountain began to dance and became nimble .
26 Love inspired Mount Sinai , O lover ,
( so that ) Sinai ( was made ) drunken and Moses fell in a swoon .
27 Were I joined to the lip of one in accord with me ,
I too , like the reed , would tell all that may be told ;
28 ( But ) whoever is parted from one who speaks his language
becomes dumb , though he have a hundred songs .
29 When the rose is gone and the garden faded ,
thou wilt hear no more the nightingale’s story .
30 The Beloved is all and the lover ( but ) a veil ;
the Beloved is living and the lover a dead thing .
the oyster-shell is not filled with pearls until it is contented .
22 He ( alone ) whose garment is rented by a ( mighty ) love
is purged of covetousness and all defect .
23 Hail , O Love that bringest us good gain –
thou that art the physician of all our ills ,
24 The remedy of our pride and vainglory ,
our Plato and our Galen !
25 Through Love the earthly body soared to the skies :
the mountain began to dance and became nimble .
26 Love inspired Mount Sinai , O lover ,
( so that ) Sinai ( was made ) drunken and Moses fell in a swoon .
27 Were I joined to the lip of one in accord with me ,
I too , like the reed , would tell all that may be told ;
28 ( But ) whoever is parted from one who speaks his language
becomes dumb , though he have a hundred songs .
29 When the rose is gone and the garden faded ,
thou wilt hear no more the nightingale’s story .
30 The Beloved is all and the lover ( but ) a veil ;
the Beloved is living and the lover a dead thing .
21 Voll wird des Geiz’gen Aug’ nie ; doch verleiht
Der Muschel Perlen die Genügsamkeit .
22 Wem immer Liebe riß das Kleid entzwei ,
Der ist von Geiz und aller Schande frei .
23 O Liebe , du mein süßes Weh , Heil dir ,
Meiner Gebresten Balsam , für und für !
24 Du heilst von Scham und Hochmut mein Gemüte ,
O du der alten Weisen schönste Blüte !
25 Den Leib von Staub ließ Lieb‘ gen Himmel schweben ,
Der Berg zerbarst , den Liebe macht erbeben ;
26 O Freund , Horeb ist worden liebestrunken ,
Und Moses ist ohnmächtig hingesunken !
27 Wär‘ mir der , den ich liebe , Mund an Mund
Vereint , o manches wollt‘ ich tun auch kund .
28 Doch stumm ist selbst , wer hundert Weisen kennt ,
Ist er von dem , der ihn versteht , getrennt .
29 Wenn Lenz entflohn , wenn hin die Zeit der Rosen ,
Hörst du nicht mehr die Nachtigallen kosen .
30 Zwei Wesen Lieb‘ zu einem Ding verwebt ,
Tot ist , was liebt , nur das Geliebte lebt .
Der Muschel Perlen die Genügsamkeit .
22 Wem immer Liebe riß das Kleid entzwei ,
Der ist von Geiz und aller Schande frei .
23 O Liebe , du mein süßes Weh , Heil dir ,
Meiner Gebresten Balsam , für und für !
24 Du heilst von Scham und Hochmut mein Gemüte ,
O du der alten Weisen schönste Blüte !
25 Den Leib von Staub ließ Lieb‘ gen Himmel schweben ,
Der Berg zerbarst , den Liebe macht erbeben ;
26 O Freund , Horeb ist worden liebestrunken ,
Und Moses ist ohnmächtig hingesunken !
27 Wär‘ mir der , den ich liebe , Mund an Mund
Vereint , o manches wollt‘ ich tun auch kund .
28 Doch stumm ist selbst , wer hundert Weisen kennt ,
Ist er von dem , der ihn versteht , getrennt .
29 Wenn Lenz entflohn , wenn hin die Zeit der Rosen ,
Hörst du nicht mehr die Nachtigallen kosen .
30 Zwei Wesen Lieb‘ zu einem Ding verwebt ,
Tot ist , was liebt , nur das Geliebte lebt .
Borges y yo
Alfred /
- Created on 2018-07-30 14:38:07
- Modified on 2018-07-30 14:38:15
- Translated by Ilan Stavans
- Aligned by Alfred
Español
English
Al otro , a Borges , es a quien le ocurren las cosas . Yo camino por Buenos Aires y me demoro , acaso ya mecánicamente , para mirar el arco de un zaguán y la puerta cancel ; de Borges tengo noticias por el correo y veo su nombre en una terna de profesores o en un diccionario biográfico . Me gustan los relojes de arena , los mapas , la tipografía del siglo xviii , las etimologías , el sabor del café y la prosa de Stevenson ; el otro comparte esas preferencias , pero de un modo vanidoso que las convierte en atributos de un actor . Seria exagerado afirmar que nuestra relación es hostil ; yo vivo , yo me dejo vivir , para que Borges pueda tramar su literatura y esa literatura me justifica . Nada me cuesta confesar que ha logrado ciertas páginas válidas , pero esas páginas no me pueden salvar , quizá porque lo bueno ya no es de nadie , ni siquiera del otro , sino del lenguaje o la tradición . Por lo demás , yo estoy destinado a perderme , definitivamente , y sólo algún instante de mi podrá sobrevivir en el otro . Poco a poco voy cediéndole todo , aunque me consta su perversa costumbre de falsear y magnificar .
Spinoza entendió que todas las cosas quieren perseverar en su ser ; la piedra eternamente quiere ser piedra y el tigre un tigre . Yo he de quedar en Borges , no en mí ( si es que alguien soy ) , pero me reconozco menos en sus libros que en muchos otros o que en el laborioso rasgueo de una guitarra . Hace años yo traté de librarme de él y pasé de las mitologías del arrabal a los juegos con el tiempo y con lo infinito , pero esos juegos son de Borges ahora y tendré que idear otras cosas . Así mi vida es una fuga y todo lo pierdo y todo es del olvido , o del otro .
No sé cuál de los dos escribe esta página .
Spinoza entendió que todas las cosas quieren perseverar en su ser ; la piedra eternamente quiere ser piedra y el tigre un tigre . Yo he de quedar en Borges , no en mí ( si es que alguien soy ) , pero me reconozco menos en sus libros que en muchos otros o que en el laborioso rasgueo de una guitarra . Hace años yo traté de librarme de él y pasé de las mitologías del arrabal a los juegos con el tiempo y con lo infinito , pero esos juegos son de Borges ahora y tendré que idear otras cosas . Así mi vida es una fuga y todo lo pierdo y todo es del olvido , o del otro .
No sé cuál de los dos escribe esta página .
The
other
one
,
Borges
,
is
to
whom
things
happen
.
I
walk
through
Buenos
Aires
,
stop
,
maybe
a
bit
mechanically
,
to
look
at
the
arch
of
an
entrance
way
and
a
grillwork
door
;
I
have
news
from
Borges
by
mail
or
when
I
see
his
name
in
a
list
of
professors
or
in
a
biographical
dictionary
.
I
like
hourglasses
,
maps
,
18th-century
typography
,
the
taste
of
coffee
,
and
Stevenson’s
prose
;
the
other
shares
those
preferences
but
with
a
vanity
that
turns
them
into
an
actor’s
attributes
.
It
would
be
an
exaggeration
to
affirm
that
our
relationship
is
hostile
;
I
live
,
I
let
myself
live
,
so
that
Borges
can
plot
his
literature
and
that
literature
justifies
me
.
It
doesn’t
cost
me
anything
to
confess
he
has
achieved
a
few
valid
pages
,
but
those
pages
can’t
save
me
,
perhaps
because
what’s
good
no
longer
belongs
to
anyone
,
not
even
to
the
other
,
but
to
language
and
traditions
.
In
any
case
,
I’m
destined
to
be
lost
,
definitively
,
and
just
some
instant
of
me
will
survive
in
the
other
.
Little
by
little
I
cede
everything
,
even
though
I’m
aware
of
his
perverse
tendency
to
falsify
and
pontificate
.
Spinoza
understood
that
all
things
want
to
be
preserved
in
their
being
:
the
stone
eternally
wants
to
be
a
stone
and
the
tiger
a
tiger
.
I
shall
remain
in
Borges
,
not
in
myself
(
if
I
am
someone
)
,
but
I
recognize
myself
less
in
his
books
than
in
many
others
and
in
the
laborious
strumming
of
a
guitar
.
Years
ago
I
tried
freeing
myself
from
him
and
went
from
the
mythologies
of
the
arrabal
to
the
games
with
time
and
the
infinite
,
but
those
games
are
Borges’
now
and
I
shall
come
up
with
other
things
.
Thus
my
life
is
a
flight
and
I
lose
everything
and
everything
belongs
to
oblivion
,
or
to
the
other
.
I
don’t
know
which
of
the
two
writes
this
page
.
Marcus Syr-Ara 2
Alfred /
- Created on 2021-02-21 17:18:37
- Aligned by Alfred
Syriac Transliterate
العربية Transliterate
܀ ܡܪܩܘܣ ܒ ܀
1ܘܥܰܠ ܬ݁ܽܘܒ݂ ܝܶܫܽܘܥ ܠܰܟ݂ܦ݂ܰܪܢܰܚܽܘܡ ܠܝܰܘܡܳܬ݂ܳܐ ܘܟ݂ܰܕ݂ ܫܡܰܥܘ ܕ݁ܰܒ݂ܒ݂ܰܝܬ݁ܳܐ ܗܽܘ܂ 2ܐܶܬ݂ܟ݁ܰܢܰܫܘ ܣܰܓ݁ܺܝܶܐܐ ܐܰܝܟ݁ܰܢܳܐ ܕ݁ܠܳܐ ܐܶܫܟ݁ܰܚ ܐܳܚܶܕ݂ ܐܶܢܽܘܢ ܐܳܦ݂ܠܳܐ ܩܕ݂ܳܡ ܬ݁ܰܪܥܳܐ ܘܰܡܡܰܠܶܠ ܗ݈ܘܳܐ ܥܰܡܗܽܘܢ ܡܶܠܬ݂ܳܐ܂ 3ܘܶܐܬ݂ܰܘ ܠܘܳܬ݂ܶܗ ܘܰܐܝܬ݁ܺܝܘ ܠܶܗ ܡܫܰܪܝܳܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܫܩܺܝܠܺܝܢ ܠܶܗ ܒ݁ܶܝܬ݂ ܐܰܪܒ݁ܥܳܐ܂ 4ܘܰܕ݂ܠܳܐ ܐܶܫܟ݁ܰܚܘ ܠܡܶܬ݂ܩܰܪܳܒ݂ܽܘ ܠܘܳܬ݂ܶܗ ܡܶܛܽܠ ܟ݁ܶܢܫܳܐ ܣܠܶܩܘ ܠܗܽܘܢ ܠܶܐܓ݁ܳܪܳܐ ܘܰܐܪܺܝܡܘ ܬ݁ܰܛܠܺܝܠܳܐ ܕ݁ܰܐܬ݂ܰܪ ܕ݁ܺܐܝܬ݂ܰܘܗ݈ܝ ܗ݈ܘܳܐ ܝܶܫܽܘܥ ܘܫܰܒ݁ܽܘܗ ܥܰܪܣܳܐ ܕ݁ܰܪܡܶܐ ܗ݈ܘܳܐ ܒ݁ܳܗ ܡܫܰܪܝܳܐ܂ 5ܟ݁ܰܕ݂ ܚܙܳܐ ܕ݁ܶܝܢ ܝܶܫܽܘܥ ܗܰܝܡܳܢܽܘܬ݂ܗܽܘܢ ܐܶܡܰܪ ܠܗܰܘ ܡܫܰܪܝܳܐ ܒ݁ܶܪܝ ܫܒ݂ܺܝܩܺܝܢ ܠܳܟ݂ ܚܛܳܗܰܝܟ݁܂ 6ܐܺܝܬ݂ ܗ݈ܘܰܘ ܕ݁ܶܝܢ ܬ݁ܰܡܳܢ ܡܶܢ ܣܳܦ݂ܪܶܐ ܘܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܕ݁ܝܳܬ݂ܒ݁ܺܝܢ ܘܡܶܬ݂ܪܰܥܶܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܒ݁ܠܶܒ݁ܗܽܘܢ܂ 7ܕ݁ܡܳܢܳܐ ܗܳܢܳܐ ܡܡܰܠܶܠ ܓ݁ܽܘܕ݁ܳܦ݂ܳܐ ܡܰܢܽܘ ܡܶܫܟ݁ܰܚ ܠܡܶܫܒ݁ܰܩ ܚܛܳܗܶܐ ܐܶܠܳܐ ܐܶܢ ܚܰܕ݂ ܐܰܠܳܗܳܐ܂ 8ܝܶܫܽܘܥ ܕ݁ܶܝܢ ܝܺܕ݂ܰܥ ܒ݁ܪܽܘܚܶܗ ܕ݁ܗܳܠܶܝܢ ܡܶܬ݂ܪܰܥܶܝܢ ܒ݁ܢܰܦ݂ܫܗܽܘܢ ܘܶܐܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܡܳܢܳܐ ܡܶܬ݂ܪܰܥܶܝܢ ܐܢ݈ܬ݁ܽܘܢ ܗܳܠܶܝܢ ܒ݁ܠܶܒ݁ܟ݂ܽܘܢ܂ 9ܐܰܝܕ݂ܳܐ ܦ݁ܫܺܝܩܳܐ ܠܡܺܐܡܰܪ ܠܰܡܫܰܪܝܳܐ ܕ݁ܰܫܒ݂ܺܝܩܺܝܢ ܠܳܟ݂ ܚܛܳܗܰܝܟ݁ ܐܰܘ ܠܡܺܐܡܰܪ ܕ݁ܩܽܘܡ ܫܩܽܘܠ ܥܰܪܣܳܟ݂ ܘܗܰܠܶܟ݂܂ 10ܕ݁ܬ݂ܶܕ݁ܥܽܘܢ ܕ݁ܶܝܢ ܕ݁ܫܰܠܺܝܛ ܗ݈ܽܘ ܒ݁ܪܶܗ ܕ݁ܐ݈ܢܳܫܳܐ ܒ݁ܰܐܪܥܳܐ ܠܡܶܫܒ݁ܰܩ ܚܛܳܗܶܐ ܐܶܡܰܪ ܠܰܡܫܰܪܝܳܐ܂ 11ܠܳܟ݂ ܐܳܡܰܪ ܐ݈ܢܳܐ ܩܽܘܡ ܫܩܽܘܠ ܥܰܪܣܳܟ݂ ܘܙܶܠ ܠܒ݂ܰܝܬ݁ܳܟ݂܂ 12ܘܩܳܡ ܒ݁ܰܪ ܫܳܥܬ݂ܶܗ ܘܰܫܩܰܠ ܥܰܪܣܶܗ ܘܰܢܦ݂ܰܩ ܠܥܺܝܢ ܟ݁ܽܠܗܽܘܢ ܐܰܝܟ݁ܰܢܳܐ ܕ݁ܢܶܬ݁ܕ݁ܰܡܪܽܘܢ ܟ݁ܽܠܗܽܘܢ ܘܰܢܫܰܒ݁ܚܽܘܢ ܠܰܐܠܳܗܳܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܐܳܡܪܺܝܢ ܕ݁ܠܳܐ ܡܶܡܬ݂ܽܘܡ ܚܙܰܝܢ ܗܳܟ݂ܰܢܳܐ܂ 13ܘܰܢܦ݂ܰܩ ܬ݁ܽܘܒ݂ ܠܘܳܬ݂ ܝܰܡܳܐ ܘܟ݂ܽܠܶܗ ܟ݁ܶܢܫܳܐ ܐܳܬ݂ܶܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܠܘܳܬ݂ܶܗ ܘܡܰܠܶܦ݂ ܗ݈ܘܳܐ ܠܗܽܘܢ܂ 14ܘܟ݂ܰܕ݂ ܥܳܒ݂ܰܪ ܚܙܳܐ ܠܠܶܘܺܝ ܒ݁ܰܪ ܚܰܠܦ݂ܰܝ ܕ݁ܝܳܬ݂ܶܒ݂ ܒ݁ܶܝܬ݂ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܶܐܡܰܪ ܠܶܗ ܬ݁ܳܐ ܒ݁ܳܬ݂ܰܪܝ ܘܩܳܡ ܐܶܙܰܠ ܒ݁ܳܬ݂ܪܶܗ܂ 15ܘܰܗܘܳܐ ܕ݁ܟ݂ܰܕ݂ ܣܡܺܝܟ݂ ܒ݁ܒ݂ܰܝܬ݁ܶܗ ܣܰܓ݁ܺܝܶܐܐ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܚܰܛܳܝܶܐ ܣܡܺܝܟ݂ܺܝܢ ܗܘܰܘ ܥܰܡ ܝܶܫܽܘܥ ܘܥܰܡ ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܐܺܝܬ݂ܰܝܗܽܘܢ ܗ݈ܘܰܘ ܓ݁ܶܝܪ ܣܰܓ݁ܺܝܶܐܐ ܘܶܐܬ݂ܰܘ ܒ݁ܳܬ݂ܪܶܗ܂ 16ܘܣܳܦ݂ܪܶܐ ܘܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܚܙܰܐܘܽܗ݈ܝ ܕ݁ܠܳܥܶܣ ܥܰܡ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܥܰܡ ܚܰܛܳܝܶܐ ܐܶܡܰܪܘ ܠܬ݂ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܡܳܢܰܘ ܥܰܡ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܚܰܛܳܝܶܐ ܐܳܟ݂ܶܠ ܘܫܳܬ݂ܶܐ܂ 17ܟ݁ܰܕ݂ ܫܡܰܥ ܕ݁ܶܝܢ ܝܶܫܽܘܥ ܐܶܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܠܳܐ ܣܢܺܝܩܺܝܢ ܚܠܺܝܡܶܐ ܥܰܠ ܐܳܣܝܳܐ ܐܶܠܳܐ ܐܰܝܠܶܝܢ ܕ݁ܒ݂ܺܝܫ ܒ݁ܺܝܫ ܥܒ݂ܺܝܕ݂ܺܝܢ ܠܳܐ ܐܶܬ݂ܺܝܬ݂ ܕ݁ܶܐܩܪܶܐ ܠܙܰܕ݁ܺܝܩܶܐ ܐܶܠܳܐ ܠܚܰܛܳܝܶܐ܂ 18ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܕ݁ܶܝܢ ܕ݁ܝܽܘܚܰܢܳܢ ܘܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܨܳܝܡܺܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܘܶܐܬ݂ܰܘ ܘܳܐܡܪܺܝܢ ܠܶܗ ܠܡܳܢܳܐ ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܕ݁ܝܽܘܚܰܢܳܢ ܘܕ݂ܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܨܳܝܡܺܝܢ ܘܬ݂ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܝܟ݁ ܕ݁ܺܝܠܳܟ݂ ܠܳܐ ܨܳܝܡܺܝܢ܂ 19ܐܳܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܝܶܫܽܘܥ ܠܡܳܐ ܡܶܫܟ݁ܚܺܝܢ ܒ݁ܢܰܘܗ݈ܝ ܕ݁ܰܓ݂ܢܽܘܢܳܐ ܟ݁ܡܳܐ ܕ݁ܚܰܬ݂ܢܳܐ ܥܰܡܗܽܘܢ ܗ݈ܽܘ ܕ݁ܰܢܨܽܘܡܽܘܢ ܠܳܐ܂ 20ܢܺܐܬ݂ܽܘܢ ܕ݁ܶܝܢ ܝܰܘܡܳܬ݂ܳܐ ܕ݁ܡܳܐ ܕ݁ܶܐܫܬ݁ܩܶܠ ܡܶܢܗܽܘܢ ܚܰܬ݂ܢܳܐ ܗܳܝܕ݁ܶܝܢ ܢܨܽܘܡܽܘܢ ܒ݁ܗܰܘ ܝܰܘܡܳܐ܂ 21ܠܳܐ ܐ݈ܢܳܫ ܪܳܡܶܐ ܐܽܘܪܩܰܥܬ݂ܳܐ ܚܕ݂ܰܬ݂ܳܐ ܘܚܳܐܶܛ ܥܰܠ ܡܳܐܢܳܐ ܒ݁ܠܳܝܳܐ ܕ݁ܠܳܐ ܢܳܣܒ݁ܳܐ ܡܰܠܝܽܘܬ݂ܳܗ ܗܳܝ ܚܕ݂ܰܬ݂ܳܐ ܡܶܢ ܒ݁ܠܳܝܳܐ ܘܗܳܘܶܐ ܣܶܕ݂ܩܳܐ ܝܰܬ݁ܺܝܪܳܐ܂ 22ܘܠܳܐ ܐ݈ܢܳܫ ܪܳܡܶܐ ܚܰܡܪܳܐ ܚܰܕ݂݈ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܙܶܩܶܐ ܒ݁ܠܳܝܳܬ݂ܳܐ ܕ݁ܠܳܐ ܚܰܡܪܳܐ ܡܨܰܪܶܐ ܠܙܶܩܶܐ ܘܙܶܩܶܐ ܐܳܒ݂ܕ݁ܳܢ ܘܚܰܡܪܳܐ ܡܶܬ݂ܶܐܫܶܕ݂ ܐܶܠܳܐ ܪܳܡܶܝܢ ܚܰܡܪܳܐ ܚܰܕ݂݈ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܙܶܩܶܐ ܚܰܕ݂݈ܬ݁ܳܬ݂ܳܐ܂ 23ܘܰܗܘܳܐ ܕ݁ܟ݂ܰܕ݂ ܐܳܙܶܠ ܝܶܫܽܘܥ ܒ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܶܝܬ݂ ܙܰܪܥܶܐ ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܡܗܰܠܟ݂ܺܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܘܡܳܠܓ݁ܺܝܢ ܫܶܒ݁ܠܶܐ܂ 24ܘܳܐܡܪܺܝܢ ܠܶܗ ܦ݁ܪܺܝܫܶܐ ܚܙܺܝ ܡܳܢܳܐ ܥܳܒ݂ܕ݁ܺܝܢ ܒ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܡܶܕ݁ܶܡ ܕ݁ܠܳܐ ܫܰܠܺܝܛ܂ 25ܐܳܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܝܶܫܽܘܥ ܠܳܐ ܡܶܡܬ݂ܽܘܡ ܩܪܰܝܬ݁ܽܘܢ ܡܳܢܳܐ ܥܒ݂ܰܕ݂ ܕ݁ܰܘܺܝܕ݂ ܟ݁ܰܕ݂ ܐܶܣܬ݁ܢܶܩ ܘܰܟ݂ܦ݂ܶܢ ܗܽܘ ܘܰܕ݂ܥܰܡܶܗ܂ 26ܐܰܝܟ݁ܰܢܳܐ ܥܰܠ ܠܒ݂ܰܝܬ݁ܶܗ ܕ݁ܰܐܠܳܗܳܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܐܰܒ݂ܺܝܬ݂ܳܪ ܪܰܒ݁ ܟ݁ܳܗܢܶܐ ܘܠܰܚܡܳܐ ܕ݁ܦ݂ܳܬ݂ܽܘܪܶܗ ܕ݁ܡܳܪܝܳܐ ܐܶܟ݂ܰܠ ܗܰܘ ܕ݁ܠܳܐ ܫܰܠܺܝܛ ܠܡܶܐܟ݂ܰܠ ܐܶܠܳܐ ܐܶܢ ܠܟ݂ܳܗܢܶܐ ܘܝܰܗ݈ܒ݂ ܐܳܦ݂ ܠܰܐܝܠܶܝܢ ܕ݁ܥܰܡܶܗ ܗ݈ܘܰܘ܂ 27ܘܶܐܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܕ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܡܶܛܽܠ ܒ݁ܰܪܢܳܫܳܐ ܐܶܬ݂ܒ݁ܰܪܝܰܬ݂ ܘܠܳܐ ܗ݈ܘܳܐ ܒ݁ܰܪܢܳܫܳܐ ܡܶܛܽܠ ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ܂ 28ܡܳܪܶܗ ܗ݈ܽܘ ܗܳܟ݂ܺܝܠ ܘܳܐܦ݂ ܕ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܪܶܗ ܕ݁ܐ݈ܢܳܫܳܐ܂
1ܘܥܰܠ ܬ݁ܽܘܒ݂ ܝܶܫܽܘܥ ܠܰܟ݂ܦ݂ܰܪܢܰܚܽܘܡ ܠܝܰܘܡܳܬ݂ܳܐ ܘܟ݂ܰܕ݂ ܫܡܰܥܘ ܕ݁ܰܒ݂ܒ݂ܰܝܬ݁ܳܐ ܗܽܘ܂ 2ܐܶܬ݂ܟ݁ܰܢܰܫܘ ܣܰܓ݁ܺܝܶܐܐ ܐܰܝܟ݁ܰܢܳܐ ܕ݁ܠܳܐ ܐܶܫܟ݁ܰܚ ܐܳܚܶܕ݂ ܐܶܢܽܘܢ ܐܳܦ݂ܠܳܐ ܩܕ݂ܳܡ ܬ݁ܰܪܥܳܐ ܘܰܡܡܰܠܶܠ ܗ݈ܘܳܐ ܥܰܡܗܽܘܢ ܡܶܠܬ݂ܳܐ܂ 3ܘܶܐܬ݂ܰܘ ܠܘܳܬ݂ܶܗ ܘܰܐܝܬ݁ܺܝܘ ܠܶܗ ܡܫܰܪܝܳܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܫܩܺܝܠܺܝܢ ܠܶܗ ܒ݁ܶܝܬ݂ ܐܰܪܒ݁ܥܳܐ܂ 4ܘܰܕ݂ܠܳܐ ܐܶܫܟ݁ܰܚܘ ܠܡܶܬ݂ܩܰܪܳܒ݂ܽܘ ܠܘܳܬ݂ܶܗ ܡܶܛܽܠ ܟ݁ܶܢܫܳܐ ܣܠܶܩܘ ܠܗܽܘܢ ܠܶܐܓ݁ܳܪܳܐ ܘܰܐܪܺܝܡܘ ܬ݁ܰܛܠܺܝܠܳܐ ܕ݁ܰܐܬ݂ܰܪ ܕ݁ܺܐܝܬ݂ܰܘܗ݈ܝ ܗ݈ܘܳܐ ܝܶܫܽܘܥ ܘܫܰܒ݁ܽܘܗ ܥܰܪܣܳܐ ܕ݁ܰܪܡܶܐ ܗ݈ܘܳܐ ܒ݁ܳܗ ܡܫܰܪܝܳܐ܂ 5ܟ݁ܰܕ݂ ܚܙܳܐ ܕ݁ܶܝܢ ܝܶܫܽܘܥ ܗܰܝܡܳܢܽܘܬ݂ܗܽܘܢ ܐܶܡܰܪ ܠܗܰܘ ܡܫܰܪܝܳܐ ܒ݁ܶܪܝ ܫܒ݂ܺܝܩܺܝܢ ܠܳܟ݂ ܚܛܳܗܰܝܟ݁܂ 6ܐܺܝܬ݂ ܗ݈ܘܰܘ ܕ݁ܶܝܢ ܬ݁ܰܡܳܢ ܡܶܢ ܣܳܦ݂ܪܶܐ ܘܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܕ݁ܝܳܬ݂ܒ݁ܺܝܢ ܘܡܶܬ݂ܪܰܥܶܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܒ݁ܠܶܒ݁ܗܽܘܢ܂ 7ܕ݁ܡܳܢܳܐ ܗܳܢܳܐ ܡܡܰܠܶܠ ܓ݁ܽܘܕ݁ܳܦ݂ܳܐ ܡܰܢܽܘ ܡܶܫܟ݁ܰܚ ܠܡܶܫܒ݁ܰܩ ܚܛܳܗܶܐ ܐܶܠܳܐ ܐܶܢ ܚܰܕ݂ ܐܰܠܳܗܳܐ܂ 8ܝܶܫܽܘܥ ܕ݁ܶܝܢ ܝܺܕ݂ܰܥ ܒ݁ܪܽܘܚܶܗ ܕ݁ܗܳܠܶܝܢ ܡܶܬ݂ܪܰܥܶܝܢ ܒ݁ܢܰܦ݂ܫܗܽܘܢ ܘܶܐܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܡܳܢܳܐ ܡܶܬ݂ܪܰܥܶܝܢ ܐܢ݈ܬ݁ܽܘܢ ܗܳܠܶܝܢ ܒ݁ܠܶܒ݁ܟ݂ܽܘܢ܂ 9ܐܰܝܕ݂ܳܐ ܦ݁ܫܺܝܩܳܐ ܠܡܺܐܡܰܪ ܠܰܡܫܰܪܝܳܐ ܕ݁ܰܫܒ݂ܺܝܩܺܝܢ ܠܳܟ݂ ܚܛܳܗܰܝܟ݁ ܐܰܘ ܠܡܺܐܡܰܪ ܕ݁ܩܽܘܡ ܫܩܽܘܠ ܥܰܪܣܳܟ݂ ܘܗܰܠܶܟ݂܂ 10ܕ݁ܬ݂ܶܕ݁ܥܽܘܢ ܕ݁ܶܝܢ ܕ݁ܫܰܠܺܝܛ ܗ݈ܽܘ ܒ݁ܪܶܗ ܕ݁ܐ݈ܢܳܫܳܐ ܒ݁ܰܐܪܥܳܐ ܠܡܶܫܒ݁ܰܩ ܚܛܳܗܶܐ ܐܶܡܰܪ ܠܰܡܫܰܪܝܳܐ܂ 11ܠܳܟ݂ ܐܳܡܰܪ ܐ݈ܢܳܐ ܩܽܘܡ ܫܩܽܘܠ ܥܰܪܣܳܟ݂ ܘܙܶܠ ܠܒ݂ܰܝܬ݁ܳܟ݂܂ 12ܘܩܳܡ ܒ݁ܰܪ ܫܳܥܬ݂ܶܗ ܘܰܫܩܰܠ ܥܰܪܣܶܗ ܘܰܢܦ݂ܰܩ ܠܥܺܝܢ ܟ݁ܽܠܗܽܘܢ ܐܰܝܟ݁ܰܢܳܐ ܕ݁ܢܶܬ݁ܕ݁ܰܡܪܽܘܢ ܟ݁ܽܠܗܽܘܢ ܘܰܢܫܰܒ݁ܚܽܘܢ ܠܰܐܠܳܗܳܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܐܳܡܪܺܝܢ ܕ݁ܠܳܐ ܡܶܡܬ݂ܽܘܡ ܚܙܰܝܢ ܗܳܟ݂ܰܢܳܐ܂ 13ܘܰܢܦ݂ܰܩ ܬ݁ܽܘܒ݂ ܠܘܳܬ݂ ܝܰܡܳܐ ܘܟ݂ܽܠܶܗ ܟ݁ܶܢܫܳܐ ܐܳܬ݂ܶܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܠܘܳܬ݂ܶܗ ܘܡܰܠܶܦ݂ ܗ݈ܘܳܐ ܠܗܽܘܢ܂ 14ܘܟ݂ܰܕ݂ ܥܳܒ݂ܰܪ ܚܙܳܐ ܠܠܶܘܺܝ ܒ݁ܰܪ ܚܰܠܦ݂ܰܝ ܕ݁ܝܳܬ݂ܶܒ݂ ܒ݁ܶܝܬ݂ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܶܐܡܰܪ ܠܶܗ ܬ݁ܳܐ ܒ݁ܳܬ݂ܰܪܝ ܘܩܳܡ ܐܶܙܰܠ ܒ݁ܳܬ݂ܪܶܗ܂ 15ܘܰܗܘܳܐ ܕ݁ܟ݂ܰܕ݂ ܣܡܺܝܟ݂ ܒ݁ܒ݂ܰܝܬ݁ܶܗ ܣܰܓ݁ܺܝܶܐܐ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܚܰܛܳܝܶܐ ܣܡܺܝܟ݂ܺܝܢ ܗܘܰܘ ܥܰܡ ܝܶܫܽܘܥ ܘܥܰܡ ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܐܺܝܬ݂ܰܝܗܽܘܢ ܗ݈ܘܰܘ ܓ݁ܶܝܪ ܣܰܓ݁ܺܝܶܐܐ ܘܶܐܬ݂ܰܘ ܒ݁ܳܬ݂ܪܶܗ܂ 16ܘܣܳܦ݂ܪܶܐ ܘܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܚܙܰܐܘܽܗ݈ܝ ܕ݁ܠܳܥܶܣ ܥܰܡ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܥܰܡ ܚܰܛܳܝܶܐ ܐܶܡܰܪܘ ܠܬ݂ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܡܳܢܰܘ ܥܰܡ ܡܳܟ݂ܣܶܐ ܘܚܰܛܳܝܶܐ ܐܳܟ݂ܶܠ ܘܫܳܬ݂ܶܐ܂ 17ܟ݁ܰܕ݂ ܫܡܰܥ ܕ݁ܶܝܢ ܝܶܫܽܘܥ ܐܶܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܠܳܐ ܣܢܺܝܩܺܝܢ ܚܠܺܝܡܶܐ ܥܰܠ ܐܳܣܝܳܐ ܐܶܠܳܐ ܐܰܝܠܶܝܢ ܕ݁ܒ݂ܺܝܫ ܒ݁ܺܝܫ ܥܒ݂ܺܝܕ݂ܺܝܢ ܠܳܐ ܐܶܬ݂ܺܝܬ݂ ܕ݁ܶܐܩܪܶܐ ܠܙܰܕ݁ܺܝܩܶܐ ܐܶܠܳܐ ܠܚܰܛܳܝܶܐ܂ 18ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܕ݁ܶܝܢ ܕ݁ܝܽܘܚܰܢܳܢ ܘܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܨܳܝܡܺܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܘܶܐܬ݂ܰܘ ܘܳܐܡܪܺܝܢ ܠܶܗ ܠܡܳܢܳܐ ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܕ݁ܝܽܘܚܰܢܳܢ ܘܕ݂ܰܦ݂ܪܺܝܫܶܐ ܨܳܝܡܺܝܢ ܘܬ݂ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܝܟ݁ ܕ݁ܺܝܠܳܟ݂ ܠܳܐ ܨܳܝܡܺܝܢ܂ 19ܐܳܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܝܶܫܽܘܥ ܠܡܳܐ ܡܶܫܟ݁ܚܺܝܢ ܒ݁ܢܰܘܗ݈ܝ ܕ݁ܰܓ݂ܢܽܘܢܳܐ ܟ݁ܡܳܐ ܕ݁ܚܰܬ݂ܢܳܐ ܥܰܡܗܽܘܢ ܗ݈ܽܘ ܕ݁ܰܢܨܽܘܡܽܘܢ ܠܳܐ܂ 20ܢܺܐܬ݂ܽܘܢ ܕ݁ܶܝܢ ܝܰܘܡܳܬ݂ܳܐ ܕ݁ܡܳܐ ܕ݁ܶܐܫܬ݁ܩܶܠ ܡܶܢܗܽܘܢ ܚܰܬ݂ܢܳܐ ܗܳܝܕ݁ܶܝܢ ܢܨܽܘܡܽܘܢ ܒ݁ܗܰܘ ܝܰܘܡܳܐ܂ 21ܠܳܐ ܐ݈ܢܳܫ ܪܳܡܶܐ ܐܽܘܪܩܰܥܬ݂ܳܐ ܚܕ݂ܰܬ݂ܳܐ ܘܚܳܐܶܛ ܥܰܠ ܡܳܐܢܳܐ ܒ݁ܠܳܝܳܐ ܕ݁ܠܳܐ ܢܳܣܒ݁ܳܐ ܡܰܠܝܽܘܬ݂ܳܗ ܗܳܝ ܚܕ݂ܰܬ݂ܳܐ ܡܶܢ ܒ݁ܠܳܝܳܐ ܘܗܳܘܶܐ ܣܶܕ݂ܩܳܐ ܝܰܬ݁ܺܝܪܳܐ܂ 22ܘܠܳܐ ܐ݈ܢܳܫ ܪܳܡܶܐ ܚܰܡܪܳܐ ܚܰܕ݂݈ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܙܶܩܶܐ ܒ݁ܠܳܝܳܬ݂ܳܐ ܕ݁ܠܳܐ ܚܰܡܪܳܐ ܡܨܰܪܶܐ ܠܙܶܩܶܐ ܘܙܶܩܶܐ ܐܳܒ݂ܕ݁ܳܢ ܘܚܰܡܪܳܐ ܡܶܬ݂ܶܐܫܶܕ݂ ܐܶܠܳܐ ܪܳܡܶܝܢ ܚܰܡܪܳܐ ܚܰܕ݂݈ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܙܶܩܶܐ ܚܰܕ݂݈ܬ݁ܳܬ݂ܳܐ܂ 23ܘܰܗܘܳܐ ܕ݁ܟ݂ܰܕ݂ ܐܳܙܶܠ ܝܶܫܽܘܥ ܒ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܶܝܬ݂ ܙܰܪܥܶܐ ܬ݁ܰܠܡܺܝܕ݂ܰܘܗ݈ܝ ܡܗܰܠܟ݂ܺܝܢ ܗ݈ܘܰܘ ܘܡܳܠܓ݁ܺܝܢ ܫܶܒ݁ܠܶܐ܂ 24ܘܳܐܡܪܺܝܢ ܠܶܗ ܦ݁ܪܺܝܫܶܐ ܚܙܺܝ ܡܳܢܳܐ ܥܳܒ݂ܕ݁ܺܝܢ ܒ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܡܶܕ݁ܶܡ ܕ݁ܠܳܐ ܫܰܠܺܝܛ܂ 25ܐܳܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܝܶܫܽܘܥ ܠܳܐ ܡܶܡܬ݂ܽܘܡ ܩܪܰܝܬ݁ܽܘܢ ܡܳܢܳܐ ܥܒ݂ܰܕ݂ ܕ݁ܰܘܺܝܕ݂ ܟ݁ܰܕ݂ ܐܶܣܬ݁ܢܶܩ ܘܰܟ݂ܦ݂ܶܢ ܗܽܘ ܘܰܕ݂ܥܰܡܶܗ܂ 26ܐܰܝܟ݁ܰܢܳܐ ܥܰܠ ܠܒ݂ܰܝܬ݁ܶܗ ܕ݁ܰܐܠܳܗܳܐ ܟ݁ܰܕ݂ ܐܰܒ݂ܺܝܬ݂ܳܪ ܪܰܒ݁ ܟ݁ܳܗܢܶܐ ܘܠܰܚܡܳܐ ܕ݁ܦ݂ܳܬ݂ܽܘܪܶܗ ܕ݁ܡܳܪܝܳܐ ܐܶܟ݂ܰܠ ܗܰܘ ܕ݁ܠܳܐ ܫܰܠܺܝܛ ܠܡܶܐܟ݂ܰܠ ܐܶܠܳܐ ܐܶܢ ܠܟ݂ܳܗܢܶܐ ܘܝܰܗ݈ܒ݂ ܐܳܦ݂ ܠܰܐܝܠܶܝܢ ܕ݁ܥܰܡܶܗ ܗ݈ܘܰܘ܂ 27ܘܶܐܡܰܪ ܠܗܽܘܢ ܕ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܡܶܛܽܠ ܒ݁ܰܪܢܳܫܳܐ ܐܶܬ݂ܒ݁ܰܪܝܰܬ݂ ܘܠܳܐ ܗ݈ܘܳܐ ܒ݁ܰܪܢܳܫܳܐ ܡܶܛܽܠ ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ܂ 28ܡܳܪܶܗ ܗ݈ܽܘ ܗܳܟ݂ܺܝܠ ܘܳܐܦ݂ ܕ݁ܫܰܒ݁ܬ݂ܳܐ ܒ݁ܪܶܗ ܕ݁ܐ݈ܢܳܫܳܐ܂
مرقس
٢
ثم دخل كفرناحوم ايضا بعد ايام فسمع انه في بيت .
2 وللوقت اجتمع كثيرون حتى لم يعد يسع ولا ما حول الباب . فكان يخاطبهم بالكلمة .
3 وجاءوا اليه مقدمين مفلوجا يحمله اربعة .
4 واذ لم يقدروا ان يقتربوا اليه من اجل الجمع كشفوا السقف حيث كان وبعدما نقبوه دلّوا السرير الذي كان المفلوج مضطجعا عليه .
5 فلما رأى يسوع ايمانهم قال للمفلوج يا بنيّ مغفورة لك خطاياك .
6 وكان قوم من الكتبة هناك جالسين يفكرون في قلوبهم
7 لماذا يتكلم هذا هكذا بتجاديف . من يقدر ان يغفر خطايا الا الله وحده .
8 فللوقت شعر يسوع بروحه انهم يفكرون هكذا في انفسهم فقال لهم لماذا تفكرون بهذا في قلوبكم .
9 أيّما ايسر ان يقال للمفلوج مغفورة لك خطاياك . أم ان يقال قم واحمل سريرك وامش .
10 ولكن لكي تعلموا ان لابن الانسان سلطانا على الارض ان يغفر الخطايا . قال للمفلوج
11 لك اقول قم واحمل سريرك واذهب الى بيتك .
12 فقام للوقت وحمل السرير وخرج قدام الكل حتى بهت الجميع ومجّدوا الله قائلين ما رأينا مثل هذا قط .
13 ثم خرج ايضا الى البحر . وأتى اليه كل الجمع فعلّمهم .
14 وفيما هو مجتاز رأى لاوي بن حلفى جالسا عند مكان الجباية . فقال له اتبعني . فقام وتبعه .
15 وفيما هو متكئ في بيته كان كثيرون من العشارين والخطاة يتكئون مع يسوع وتلاميذه لانهم كانوا كثيرين وتبعوه .
16 واما الكتبة والفريسيون فلما رأوه يأكل مع العشارين والخطاة قالوا لتلاميذه ما باله يأكل ويشرب مع العشارين والخطاة .
17 فلما سمع يسوع قال لهم . لا يحتاج الاصحاء الى طبيب بل المرضى . لم آت لادعو ابرارا بل خطاة الى التوبة .
18 وكان تلاميذ يوحنا والفريسيين يصومون . فجاءوا وقالوا له لماذا يصوم تلاميذ يوحنا والفريسيين واما تلاميذك فلا يصومون .
19 فقال لهم يسوع هل يستطيع بنو العرس ان يصوموا والعريس معهم . ما دام العريس معهم لا يستطيعون ان يصوموا .
20 ولكن ستأتي ايام حين يرفع العريس عنهم فحينئذ يصومون في تلك الايام .
21 ليس احد يخيط رقعة من قطعة جديدة على ثوب عتيق وإلا فالملء الجديد ياخذ من العتيق فيصير الخرق اردأ .
22 وليس احد يجعل خمرا جديدة في زقاق عتيقة لئلا تشق الخمر الجديدة الزقاق فالخمر تنصب والزقاق تتلف . بل يجعلون خمرا جديدة في زقاق جديدة
23 واجتاز في السبت بين الزروع . فابتدأ تلاميذه يقطفون السنابل وهم سائرون .
24 فقال له الفريسيون . انظر . لماذا يفعلون في السبت ما لا يحل .
25 فقال لهم أما قرأتم قط ما فعله داود حين احتاج وجاع هو والذين معه .
26 كيف دخل بيت الله في ايام ابيأثار رئيس الكهنة واكل خبز التقدمة الذي لا يحل اكله إلا للكهنة واعطى الذين كانوا معه ايضا .
27 ثم قال لهم السبت انما جعل لاجل الانسان لا الانسان لاجل السبت .
28 اذا ابن الانسان هو رب السبت ايضا
ثم دخل كفرناحوم ايضا بعد ايام فسمع انه في بيت .
2 وللوقت اجتمع كثيرون حتى لم يعد يسع ولا ما حول الباب . فكان يخاطبهم بالكلمة .
3 وجاءوا اليه مقدمين مفلوجا يحمله اربعة .
4 واذ لم يقدروا ان يقتربوا اليه من اجل الجمع كشفوا السقف حيث كان وبعدما نقبوه دلّوا السرير الذي كان المفلوج مضطجعا عليه .
5 فلما رأى يسوع ايمانهم قال للمفلوج يا بنيّ مغفورة لك خطاياك .
6 وكان قوم من الكتبة هناك جالسين يفكرون في قلوبهم
7 لماذا يتكلم هذا هكذا بتجاديف . من يقدر ان يغفر خطايا الا الله وحده .
8 فللوقت شعر يسوع بروحه انهم يفكرون هكذا في انفسهم فقال لهم لماذا تفكرون بهذا في قلوبكم .
9 أيّما ايسر ان يقال للمفلوج مغفورة لك خطاياك . أم ان يقال قم واحمل سريرك وامش .
10 ولكن لكي تعلموا ان لابن الانسان سلطانا على الارض ان يغفر الخطايا . قال للمفلوج
11 لك اقول قم واحمل سريرك واذهب الى بيتك .
12 فقام للوقت وحمل السرير وخرج قدام الكل حتى بهت الجميع ومجّدوا الله قائلين ما رأينا مثل هذا قط .
13 ثم خرج ايضا الى البحر . وأتى اليه كل الجمع فعلّمهم .
14 وفيما هو مجتاز رأى لاوي بن حلفى جالسا عند مكان الجباية . فقال له اتبعني . فقام وتبعه .
15 وفيما هو متكئ في بيته كان كثيرون من العشارين والخطاة يتكئون مع يسوع وتلاميذه لانهم كانوا كثيرين وتبعوه .
16 واما الكتبة والفريسيون فلما رأوه يأكل مع العشارين والخطاة قالوا لتلاميذه ما باله يأكل ويشرب مع العشارين والخطاة .
17 فلما سمع يسوع قال لهم . لا يحتاج الاصحاء الى طبيب بل المرضى . لم آت لادعو ابرارا بل خطاة الى التوبة .
18 وكان تلاميذ يوحنا والفريسيين يصومون . فجاءوا وقالوا له لماذا يصوم تلاميذ يوحنا والفريسيين واما تلاميذك فلا يصومون .
19 فقال لهم يسوع هل يستطيع بنو العرس ان يصوموا والعريس معهم . ما دام العريس معهم لا يستطيعون ان يصوموا .
20 ولكن ستأتي ايام حين يرفع العريس عنهم فحينئذ يصومون في تلك الايام .
21 ليس احد يخيط رقعة من قطعة جديدة على ثوب عتيق وإلا فالملء الجديد ياخذ من العتيق فيصير الخرق اردأ .
22 وليس احد يجعل خمرا جديدة في زقاق عتيقة لئلا تشق الخمر الجديدة الزقاق فالخمر تنصب والزقاق تتلف . بل يجعلون خمرا جديدة في زقاق جديدة
23 واجتاز في السبت بين الزروع . فابتدأ تلاميذه يقطفون السنابل وهم سائرون .
24 فقال له الفريسيون . انظر . لماذا يفعلون في السبت ما لا يحل .
25 فقال لهم أما قرأتم قط ما فعله داود حين احتاج وجاع هو والذين معه .
26 كيف دخل بيت الله في ايام ابيأثار رئيس الكهنة واكل خبز التقدمة الذي لا يحل اكله إلا للكهنة واعطى الذين كانوا معه ايضا .
27 ثم قال لهم السبت انما جعل لاجل الانسان لا الانسان لاجل السبت .
28 اذا ابن الانسان هو رب السبت ايضا